Vintern har stora delar av Sverige i sitt grepp, men det betyder inte att man måste sluta cykla. Med rätt utrustning, och en fet hoj, kan man cykla året runt, även i väglös terräng.

Cykling räknas inte riktigt som friluftsliv i Sverige. Man kan fråga sig varför. I sadeln kan man nämligen uppleva både natur och kultur, och dessutom stärker man kroppen samtidigt. Det är dock svårt att cykla i snö, eller har åtminstone varit det fram till nyligen.

Insnöad cykelDe senaste årens stora trend inom cyklingen har varit att skapa cyklar som kan användas på andra underlag än jämn och fin asfalt. En sådan trend är s.k. gravelbikes, racercyklar med grövre däck och skivbromsar, som är byggda för att användas på grusvägar och stigar. En annan trend är fatbikes, cyklar som liknar mountainbikes, men med betydligt större däck. Det här möjliggör cykling på underlag som fram tills nu varit snudd på omöjliga att ta sig fram på om man har två hjul till sitt förfogande. Detta underlag är snö.

Med stora däck, med lågt lufttryck i, blir det möjligt att cykla fram i lössnö. Däcken får en större kontaktyta mot underlaget, och fungerar då ungefär som snöskor. Fatbikes är inte utvecklade specifikt för snö, men de är välkomna för den som helst inte överger cykeln bara för att det blivit vinter. De fungerar lika bra på stötiga skogsstigar, eller i lös sand.

Vad är en fatbike?

Idag har de flesta cykeltillverkare minst en fatbike i sitt sortiment, men det är fortfarande en ganska ny cykeltyp. De första modellerna var hemmabyggen, och hade inte sällan dubbla fälgar och dubbla däck för att få så mycket bärighet som möjligt. Idag påminner ramarna om mountainbikes utan dämpning, men byggda för däck med betydligt större volym.

Vad tycker en riktig cykelfantast om fatbikes? Läs den här texten för att få veta det.